Filosofiska frågor

Hört om Martin Hägglund? Antagligen inte.... Ändå benämns han som en av få svenska filosofer som är stora utomlands. Han är i alla fall professor vid Yale i komparativ litteratur. Rebecka Kärde presenterar honom i DN som en som hävdar att tro, frihet och demokrati måste artikuleras bortom religionen och kapitalismen och förankras i det mellanmänskliga och det levda livet. Det är bland detta Hägglund skriver om i hans senaste bok som i dagarna går att köpa i Sverige; "This Life, Secular Faith and Spiritual Freedom". Vad kan en nutida och sekulär människa tro på - jo just det; rättvisa och demokrati om inte annat. Hägglund talar också ofta om "social democracy". Låter som en vanlig svensk snubbe. Men när han skriver om This Life, så menar han verkligen detta liv, Det är enda vi har, men det är nog, trots dess mödor och till slut förtvining och död. Men vi lämnar ändå förhoppningsvis något bakom oss, kanske barn, kanske en bok eller åtminstone en blog...

Jag frågade en gång Bodil Jönsson (Hon med "tio tankar om tid) var man kunde läsa om tankar. Hon föreslog Pascals bok med just "Tankar" som titel. Den är läsvärd, men kanske missuppfattade hon mig. Jag var intresserad av vad tankar är, varför tänker vi? Kanske tog hon detta för självklart. Nog vet vi varför vi tänker, varför vi skriver, varför vi pratar och påstår saker. Eller? Att filosofera är att inte ta saker för givna, ifrågasätta. Kanske mer undersöka och hitta motsägelser än att ge självklara svar. Mer att närma sig sanningen än att hävda att man har den i sin hand. Senare har jag lärt mig att också vetenskap också fungerar så. Och att sanningen ofta kan vara tvetydig: som att Newtons lagar fungerar i vår halvstora värld, men Einsteins i den större världen (jo i den halvstora oxå, men i så liten grad att man inte behöver räkna med den) Oj, nu började jag tänka ändå, utan att tänka efter... Det är mycket lätt hänt, som vi alla vet. Varför? Tru...

Varför längtar vi tillbaka? En intressant ledtråd: Vi söker ett enhetligt jag. Vi vill skapa en berättelse där vi känner oss hemma. När mycket förändras blir vi ofta förvirrade. Vilken blir jag om jag tar del i det där? Vem förstör det jag känner mig hemma i? Det är frågor som förutsätter att i verkligen har ett enhetligt och oföränderligt jag. När Kinesiska affärsmän köper upp kända svenska varumärken och flyttar jobben utomlands, måste det väl vara någons fel. Knappast Kinas fel eftersom vi väl skulle ha gjort likadant om vi kunde. När imperier, som det romerska faller, är det någons fel? Eller är det anmärkningsvärda kanske att Rom hölls samman i 500 år? Antagligen beror väl t ex Roms fall av många faktorer och hände inte heller över en natt precis. Inte heller ett imperium är enhetligt eller oföränderligt. Samma sak med en stat som Sverige. Vi ingår ju nu i EU. Är därmed Bryssel vår huvudstat? Nej, men vår identitet jar blivit mer tudelad. Klarar vi att hål...