Filosofiska frågor

Hört om Martin Hägglund? Antagligen inte.... Ändå benämns han som en av få svenska filosofer som är stora utomlands. Han är i alla fall professor vid Yale i komparativ litteratur. Rebecka Kärde presenterar honom i DN som en som hävdar att tro, frihet och demokrati måste artikuleras bortom religionen och kapitalismen och förankras i det mellanmänskliga och det levda livet. Det är bland detta Hägglund skriver om i hans senaste bok som i dagarna går att köpa i Sverige; "This Life, Secular Faith and Spiritual Freedom". Vad kan en nutida och sekulär människa tro på - jo just det; rättvisa och demokrati om inte annat. Hägglund talar också ofta om "social democracy". Låter som en vanlig svensk snubbe. Men när han skriver om This Life, så menar han verkligen detta liv, Det är enda vi har, men det är nog, trots dess mödor och till slut förtvining och död. Men vi lämnar ändå förhoppningsvis något bakom oss, kanske barn, kanske en bok eller åtminstone en blog...

Jag frågade en gång Bodil Jönsson (Hon med "tio tankar om tid) var man kunde läsa om tankar. Hon föreslog Pascals bok med just "Tankar" som titel. Den är läsvärd, men kanske missuppfattade hon mig. Jag var intresserad av vad tankar är, varför tänker vi? Kanske tog hon detta för självklart. Nog vet vi varför vi tänker, varför vi skriver, varför vi pratar och påstår saker. Eller? Att filosofera är att inte ta saker för givna, ifrågasätta. Kanske mer undersöka och hitta motsägelser än att ge självklara svar. Mer att närma sig sanningen än att hävda att man har den i sin hand. Senare har jag lärt mig att också vetenskap också fungerar så. Och att sanningen ofta kan vara tvetydig: som att Newtons lagar fungerar i vår halvstora värld, men Einsteins i den större världen (jo i den halvstora oxå, men i så liten grad att man inte behöver räkna med den) Oj, nu började jag tänka ändå, utan att tänka efter... Det är mycket lätt hänt, som vi alla vet. Varför? Tru...

Varför längtar vi tillbaka? En intressant ledtråd: Vi söker ett enhetligt jag. Vi vill skapa en berättelse där vi känner oss hemma. När mycket förändras blir vi ofta förvirrade. Vilken blir jag om jag tar del i det där? Vem förstör det jag känner mig hemma i? Det är frågor som förutsätter att i verkligen har ett enhetligt och oföränderligt jag. När Kinesiska affärsmän köper upp kända svenska varumärken och flyttar jobben utomlands, måste det väl vara någons fel. Knappast Kinas fel eftersom vi väl skulle ha gjort likadant om vi kunde. När imperier, som det romerska faller, är det någons fel? Eller är det anmärkningsvärda kanske att Rom hölls samman i 500 år? Antagligen beror väl t ex Roms fall av många faktorer och hände inte heller över en natt precis. Inte heller ett imperium är enhetligt eller oföränderligt. Samma sak med en stat som Sverige. Vi ingår ju nu i EU. Är därmed Bryssel vår huvudstat? Nej, men vår identitet jar blivit mer tudelad. Klarar vi att hål...

Det finns (ännu) inget adekvat svar  här heller, så det är fritt fram att spekulera. Som bekant ville Descartes se att själen eller medvetandet fanns i tallkottkörteln. Nu vet vi att om, som reduktionister hävdar, medvetandet "bara" har med elektricitet i hjärnan att göra, så är hela hjärnan inblandad på ett intrikat och mycket komplicerat sätt. "Det mest komlexa på jorden, kanske i hela universum, brukar det hävdas. Vi vet inte vad medvetandet är. Vad intelligens är, vet vi hyfsat, Vi börjar nu få datorer som slår människan i schack mm. En dator har lyckats lura en människa att den också är en människa, ett  s k Turing-test. Hur känslor uppkommer är knepigare; ingen dator har kunnat skriva subtila och öppnande/subtila dikter eller komponera högklassisk eller nyskapande musik. För att inte tala om spela fiol på ett konstnärligt sätt. Här samarbetar naturligtvis  känslor och intelligens. samarbetar så tätt att det inte går att skilja dem åt. Just som man ...

Kanske är frågan evig. Kanske kan den senaste forskningen föra oss närmare ett svar Kanske det viktigaste är att kunna formulera de mest relevanta frågorna. Låt säga att jag vill bevisa viljans frihet genom att sträcka upp min hand på eget kommando. Det låter väl som ett självklart bevis? Låt oss ta ett annat exempel. Man har gjort undersökningar, där människor fritt får välja ett varumärke bland andra, med nästan exakt samma innehåll, låt oss säga krossade tomater. Priset är för övrigt också detsamma. Det har gång på gång visat sig att placering är det viktigaste. Om jag inte minns fel är det förpackningar långt till höger som folk tar. Det finns ett trolleritrick där man ber någon skriva upp en siffra mellan ett och tio på ett papper, sedan försöker trollkarlen läsa tankarna på en som skrivit och säger sedan nummer sju. Oftast har trollkarlen rätt, de flesta brukar nämligen skriva nummer sju. Hur kan man överföra detta till höjningen arv armen? Jo, man vill helt en...